::Presentation::

Hej nya och gamla vänner!

Det är jag som är Argos! Namnet kommer från den grekiska mytologin och det sades att "Guden Argos hade 100 ögon och sov alltid med ett öga öppet"... Betydelsen var bra tyckte matte och husse, eftersom de var ute efter att köpa en riktig vakthund. Men så blev inte fallet, jag sover definitivt med båda ögonen stängda, rejält stängda! Vakta kan de göra själva, jag är för det mesta väldigt trött.

Jag har en stor och självklar plats i familjen Mattsson's liv. Lyckan var fullständig när de hämtade hem mig, vid 8 veckors ålder från Dea Decora's kennel i Stockholm. Jag vägde 10 kg och var störst i kullen bland 2 bröder och 4 systrar, varav 3 st levernosta tikar. Jag lämnade kullens trygga famn och flyttade morskt hem till min nya familj. Här blev jag omhändertagen efter konstens alla regler och familjen plöjde alla valpböcker och lyssnade på alla goda råd de kunde få för att jag skulle få en förträfflig uppväxt.

Vår första utmaning blev en valpkurs i Rex Ventors kennel's regi. Gammelmatte Veronika har vi stort förtroende för och lyssnade noga på henne. Därefter följde uppföljning i form av vardagslydnad. Jag var väl ingen fena på lydnad. men gjorde som det krävdes utan direkt engagemang. (Det s.k korvförbudet är ett kärt minne. Vi gavs till och med 2 försök att gå förbi och att INTE äta korven. Gissa om den försvann snabbt BÅDA gångerna...) Valpåldern liknades jag med en vippdocka, som efter tillsägelse, skakade av mig direkt och gick vidare... Jag gjorde väl inga direkta dumheter och var ganska foglig för att slippa skämmas av oförtret. På inkallning kunde det låta; "Jaja, jag kommer snart! Hetsa inte upp er. Det ordnar sig nog!"

Min personlighet kan sammanfattas med ett ord: COOL! Jag hetsar inte upp mig för någonting direkt. Jag uppträder väldigt värdigt tillsammans med tikar, med stor pondus tillsammans med mina valpar och kan bli väldigt barnslig när jag träffar min kära mamma Tekla.

Jag och matte har mycket hjälp av min morfar Nelson och hans matte Carina som ofta promenerade tillsammans med oss, särskilt de första levnadsåren. Många råd och tips har vi fått av dem. Jag fick lära mig vett och etikett av min erfarne morfar, det har haft stor betydelse för oss. (Matte tillägger: Djuren har mycket mer att "säga" varandra än vad jag någonsin kunde tro. Dessa fem år har lärt mig så otroligt mycket förutom att vi har världens bästa hundras som läser och uttrycker sig så tydligt)

Vi gjorde en uppskattad mentalbeskrivning vid 1,5 års ålder som även visade att jag var helt skottfast. I samma veva gjordes röntgen och resultatet var att jag hade A och U.A på höfter och armbågar, liksom övriga syskon. Med andra ord hel och ren! Heller inga sjukdomar har jag haft eller ens matvägrat under min uppväxt, utan snarare tvärtom. Jag har väldigt lätt för att lägga på mig och matte får alltid dra ner på maten, för jag slukar glatt det mesta, t.o.m slickepottar, som blev en riktigt dyr historia (mer om det en annan gång).

Jag gjorde debut i utställningsringen redan i valpstadiet. Det gick bra, så vi har fortsatt. Även ringträning gjordes i Rex Ventors regi varvat med Cissi Brohlin's och Gerald O'shea's. Ringträning är en väldigt bra socialträning, säger matte, runt utställningsringen krävs en del disciplin, som är bra att ha med sig under hela sin uppväxt. Jag har alltid kunnat koppla av vid ringside. Lite mer intresse kan jag dock visa när det är tikarnas tur, då brukar jag lägga huvudet längre in i ringen och följa dem lite slött, det är mest ögonbryna man ser som rör sig.... men ändå.

Ja, vi är väl inget direkt stjärnpar i ringen, jag och matte, men jag går hem hos de flesta domare och håller måttet än så länge. Så vi fortsätter, så länge det går bra. Å, det har ju gått väldigt bra hittills!!!

Jag erhöll mitt första cert på min tvåårsdag och fick snabbt 2 st till och utnämndes till Svensk Utställningschampion, sommaren 2002. Den dagen glömmer jag aldrig. Vi var så glada och vi hejades formligen fram av alla runt ringen. Tack för det kära vänner!

Viltspår provade vi också på. Åh, så roligt. Här hittade vi vår grej. Vilken sport! Jag riktigt "steppar" när matte tar fram spårlinan! Gnäller hela vägen till vår "Spår-Lennart". Å Lennart själv han formligen brinner för allt vad som gäller hundar, jakt och fiske. Han smittar snabbt av sig på de han träffar. Matte brukar ha med sig fika, som vi avnjuter efter spårrundan. Träningen gav snabba resultat; efter godkänt anlagsprov, blev det tre raka 1:or för att därmed utnämnas till Svensk Viltspårschampion, hösten 2002. WOW! Våren 2005 blev jag även Norsk Viltspårschampion. Det var inte så stor skillnad från det svenska. Men visst var det annorlunda. Jag stod & funderade ett tag innan jag gav mig av. Det var liksom något som saknades i spåret! Men när jag väl kom igång gick det som tåget.

Min första kull föddes under våren 2003 av Alfalyans kennel, och stoltheten växte. Vilka valpar! Underbara! och det är mina & Skorpans avkommor! Vi följer dem med spänning och nyfikenhet!

Min andra kull föddes under sommaren 2003 av Leia på Hamnuddens kennel och ytterligare 7 st valpar kom till världen. Det är roligt att få ta sitt ansvar att hjälpa till att fostra de små. De är så söta!

Agility har vi också provat på faktiskt! Anna och Leia drog med oss på en nybörjarkurs i agility. - Okey då, sa matte, vi kan delta för att få ha lite roligt ihop. Anna och Leia har ju provat förut och intygade att det var riktigt kul. Å kul hade vi verkligen. Anna och matte formligen dog av skratt när jag gjorde min entré. Leia hade ju ett sådant graciöst sätt att ta sig över hindren, å så kom jag... Allt för köttbullar; jag hoppade, jag flög, balanserade och gjorde ibland tafatta försök att slippa vissa moment... men som sagt vi växte med uppgiften och var riktigt stolta över vår prestation. Så vi ska definitivt anmäla oss till fortsättningskursen. För kul var det och jag blev faktiskt riktigt mätt denna dag - på köttbullar!

Återigen till utställningar. Sommaren 2003 åkte vi en vända till Finland och hade turen att både vinna "Öppenklassen", vinna "Bästa hanhund" och även vinna "Bäst i ras" med både CERT och CACIB samt utnämnas till Finsk Utställningschampion.

Under sensommaren / hösten åkte vi även till Norge. 2 resor blev det och därefter kunde jag kalla mig Norsk, Nordisk och Internationell Utställningschampion.

Efter dessa stora händelser har det stillats lite kring oss. Vi går våra promenader och delar dem gärna med mina avkommor och deras nya familjer. Det är mycket givande för alla parter.

Nu är det deras tur att gå vidare och vi peppar dem för fullt! Go, go, go!

Min tredje kull föddes Av Skippy på Ökensandens kennel, den fjärde av Winna på Prästens kennel, den femte föddes i Norge av Sitawi på Amagebas kennel och den sjätte i Malmö av Asla hos Ghali's kennel. Samtliga kullar ser ut att vara av prima kvalitet och visat sig vara underbara familjemedlemmar.

(De första tre kullarna har "känd mental status" (d.v.s genomgått en mentalbeskrivning), matte & husse har deltagit vid samtliga tester och är mycket stolta över resultaten, samtliga testade valpar är även skottfasta.
95% har även friröntgade höfter & armbågar (vi väntar fortfarande på några eftersläntrare).

Jag kan bara hålla med om att jag fått en underbar start i mitt liv och hoppas att alla mina avkommor får detsamma. Det jag sett av mina avkommor är att de genomgående har fått ett starkt psyke. Det gillar jag!

Sköt om er alla önskar jag till er!

Hälsningar Argos.