::Viltspår::

Oktober 2004 var vi i Jämtland på älgjakt. En av dagarna skadesköts en älg av grannjaktlaget. De sa att älgen simmat över sjön till våra jaktmarker, men visste inte riktigt vart den klivit upp. Nu hade vi chansen att prova på ett riktigt eftersök. Spännande!

Husse och Stefan (jägaren) tog med mig och spårselen/-linan. De gick längs sjön och rätt som det var markerade jag; här hade älgen klivit upp och jag satte av efter, i ett rasande tempo. Husse kunde skönja blodspår längs spåret och förstod att vi var på rätt väg. Upp och ner gick det, fort, fort. Efter 1,5 km hördes på kom.radion att älgen nu kom ut ur skogen, rätt mot en utplacerad skytt. Vi hade fortfarande ca 150 m fram till älgen, så vi beslöt att skytten fick ta över jakten från sitt håll. Jag och husse fick varva ner. Vi var lyriska. Vilken dag och vilket tillfälle! Synd bara att vi inte fick avsluta jakten på riktigt också. Men bara spåret var ju härligt att få delta i.

Väl hemma gick matte & jag ner till de bägge döda kalvarna vid slakteriet (ovan bild). Jag nosade igenom dem noga, t.o.m i näsborrarna och i öronen. Till slut började jag nagga i deras päls, då tyckte matte att det räckte och vi gick därifrån, eller rättare sagt hon släpade mig därifrån. När det var dags för upphängning av dem fick jag mig några mumsbitar och en egen skank, som jag med högt huvud gick därifrån med. Kände mig som en riktig JAKTHUND!

 

Hur vår träning började:

"Valpkurs inkl examen i Viltspår" gick vi tillsammans med några av Argos syskon och mamma hos Annelie Frank, när jag var ca 6 månader.
Därefter har vi tränat hos Lennart Nordlander, i våra hemtrakter Haninge.

 

Jag blev godkänd med högsta poäng i Anlagsklass för Viltspår , ht 2001 (vid mitt första provtillfälle). 
Domaren Lotta Tamm, skrev också ett särskilt utlåtande om mig:
"En seriös unghane som spårar rastypiskt och med utmärkt tempo!"

Domaren Lotta Tamm och Argos

29/9 startade vi för första gången i Öppen klass för domaren Anne Sylwan som gav oss ett 1:a pris (med en särskild eloge till hund och förare, med anledning av levande viltstörning i spåret, §12, då förare gav tillsägelse om att återgå till spåret, vilket hunden då omedelbart återtog.) 
Spåret gicks i utmärkt tempo och med högsta poäng.

22/11 startade vi för 2:a gången i Öppen klass och tog vårt andra 1:a pris med högsta poäng och HP!! för domare Lotta Tamm. Hon gav oss också vitsorden:
"Utmärkt arbete i utmärkt tempo. 
Lycka till!!"


Domaren Anne Sylwan, matte och Argos

26/12 fick jag mitt 3:dje raka 1:a pris och utnämndes därmed till Svensk Viltspårschampion! Även denna gång fick jag lovord av domaren Lotta Tamm (som verkar mycket förtjust i mig för övrigt...). Hon sammanfattade dagens bedömning som så:
"Återigen ett utmärkt och rastypiskt spårarbete, dock något för högt tempo då hunden nu har rutin. Viltspårschampion idag! GRATTIS!!!"

Här är en fin bild på min morfar Nelson, när han äntligen, som 13 årig, fått tid att ta upp sitt intresse för viltspår! Men var sak har sin tid. Lycka till i fortsättningen!

Denna bild är tagen oktober 2004 när jag tränade viltspår tillsammans med mina söner Dando och Vegas. Med på bilden och på spårkursen är även tjejerna Leia och Siri. Vi hade jätteskoj tillsammans! (copyright mwt lilla villan)